En speciell sorts förväntan brukar infinna sig dagarna innan jag får hålla ett retreat — och jag ska inte ljuga, det är en av mina absoluta favoritveckor på hela året.
Det är inte den stressiga, rastlösa sorten. Utan den där varma, pirriga känslan djupt i magen innan något riktigt fint ska hända. Jag sitter och småler när jag väljer ut musik. Ser rummet framför mig — yogamattor, kuddar, blommor, och den där hänförande utsikten som tar andan ur en varje gång. Jag känner redan doften av rökelse och värmen från solen som strålar in.
Och jag känner den där speciella energin — den som uppstår när en grupp människor tillsammans bestämmer sig för att faktiskt landa.
Vi lägger vardagen åt sidan en stund och ger oss själva tillåtelse att gå all in — på oss själva. Istället för att säga ja till saker vi inte vill, får vi känna in på en djupare nivå vad vi faktiskt behöver. För kanske har du tappat kontakten med vad du verkligen behöver? Att du någonstans vet att du gör för mycket, går och lägger dig utmattad och sen är igång igen nästa dag.
Och det som händer i ett sådant rum är något jag inte slutar förundras över. När vi gör det här tillsammans blir det så mycket lättare att landa i vår egen mänsklighet. Att normalisera de känslor vi annars bär ensamma. Du kanske vet det intellektuellt — att du är okej precis som du är. Men det är en helt annan sak när kroppen förstår det. När magen mjuknar. När käkarna släpper. När något djupt i dig andas ut och säger: ja, det här är sant.
Den insikten förändrar människor. Jag har sett det om och om igen. Inte dramatiskt, inte på en gång — men stilla och på riktigt. Som när du plötsligt märker att det inte längre känns lika svårt att säga nej till det som dränerar dig, utan skuld, och ja till det som faktiskt fyller dig.
Kanske vet en del av dig med hela sig: ja, det här är för mig. Medan en annan del tvivlar och frågar om du verkligen har tid. Det dilemmat känner jag igen. För att inte välja är också ett val. Och du förtjänar att bli vald — av dig själv. Vänta inte tills det känns perfekt. Det gör det aldrig.