Min syn på njutning
Så här tänker jag kring njutning
För mig är det logiskt att skam så ofta är kopplat till kropp, njutning och sexualitet. Det kan mycket väl vara det vi omedvetet har lärt oss under vår uppväxt — från familj, vänner, skola, religion, samhälle.
Det patriarkala systemets sanning (observera att jag pratar om systemet, inte om män — jag älskar män, men det är en annan historia) kan ha blivit vår egen sanning utan att vi är medvetna om det. Vad menar jag med det? Jag menar att den skam du kanske känner kring sex, en komplicerad relation till kroppen, strikta idéer om hur kvinnokroppen bör se ut, det omedvetna fokus på manlig anatomi som dominerar den sexuella berättelsen — att det är ”bättre” att vara snabb och att sex handlar om klimax — att ge mer än du får, att känna att du ”borde” säga ja annars är du tråkig eller bitter — inte är ditt fel. Det kan vara en historia nedärvd i generationer, och det utgör normen. Och som med alla normer kan det vara otroligt svårt att se att det bara är en historia. En av många. Och att vi kan välja att skriva om den.
Det finns andra, mer tillfredsställande, historier.
Dessutom — genom att vi lever i en prestationskultur — kan sex och njutning ha blivit en av många prestationer, eller ett mål, utan att vi är medvetna om det. Genom att återta njutningen får du möjlighet att i stället närma dig din njutning och sexualitet med nyfikenhet, öppenhet och kärlek. Långt bort från mål och prestationer.
När du har återtagit din sexualitet vet du att allt börjar med dig. Relationen du har till dig själv. Med din kropp. Din sensualitet. Med din sexualitet. Den är din. Du kanske, eller kanske inte, delar den med någon annan — men den är först och främst något för dig. Och det är den bästa grunden för att dela den med någon annan, vilket kan vara otroligt vackert och heligt att göra, om du vill.
Känslomässiga sår, begränsande antaganden och normer som tas för sanning kan skapa blockeringar inom oss — det kan visa sig som stumhet, avstängdhet och smärta, ofta boende i den omedvetna delen av hjärnan. Dessa blockeringar hindrar oss från att uppleva den njutning och kontakt med kroppen vi längtar efter. För att läka och befria oss själva behöver vi medvetandegöra blockeringarna och lära oss att möta dem från en plats av kärlek, radikal acceptans och medkänsla. Då kan de integreras och sluta hålla oss gisslan.
Det innebär också att lära dig att hedra din kropp. Älska den in i märgen. Inklusive att hedra din yoni*, eller vad du än kallar henne. Att skapa en relation med henne. Att veta när hon säger ja och när hon säger nej — och hedra hennes gränser. Att ha modet att stå upp för henne. Och när du gör det… kommer hon att belöna dig rikligt. Hon öppnar dörren till extatiska nivåer av njutning, och kan ge dig näring, kraft och energi på en djup nivå. Det är min uppriktiga övertygelse att detta är tillgängligt för oss alla — inte bara för vissa. Om vi är villiga att göra det arbete som behövs.
En annan osanning som du kanske gjort till en sanning under livets gång är: Jag är trasig. Det är något fel på mig. Det kan lätt hända i ett samhälle som tjänar på att du badar i självtvivel. Jag vill erbjuda dig en annan sanning:
Du är inte trasig. Snarare är du gudomlig.
Du förtjänar kärlek. Du förtjänar att bli älskad precis som du är. Men jag tror också att du behöver bli din egen älskare först. Istället för att förvänta oss att andra ska vara den idealiska älskaren för oss, måste vi först vara det för oss själva. På alla plan.
Vi behöver hedra, ta hand om och älska den här kroppen innan vi kan förvänta oss att någon annan ska göra det.
*Sanskrit för det kvinnliga könet — betyder ”heligt tempel” eller ”portal till universum”.
