När du läser det här är jag själv på ett kvinnoretreat – som deltagare. Jag är offline, omgiven av kvinnor, ritualer och systerskap. Jag känner både en stor tacksamhet och glädje över att få åka. Men också mer kaotiska känslor – det tar ofta en stund att släppa taget om den yttre världen och allt som "måste" göras.
Men när jag känner in i min kropp kommer det där välbekanta pirret inombords. Att få kliva in i en annan värld en stund är något jag värdesätter så otroligt mycket. En värld där masker plockas av och där vi möts i sårbarhet, ritualer, trygghet och kärlek.
Där jag blir påmind om vad som verkligen betyder något. Får skala av några lager och lära känna mig själv ännu djupare. Där jag får träffa andra kvinnor som vill göra detsamma. Där vi ser och hör varandra för dem vi är – inte för vad vi gör i den här världen. Där kan magiska saker hända.
Jag har varit med om det som deltagare, och jag har ynnesten att få vara med om det som skapare av sådana rum. Det känner jag en enorm tacksamhet för.