Jag vill börja med några frågor till dig. Min inbjudan är att läsa en i taget, blunda efter varje, och känna hur det känns i kroppen. Du behöver inte ha svar, och du behöver inte tänka. Bara känn vad som händer.
Finns det en röst i dig som säger att du inte bör vara för sexig, för utmanande, för lockande — för vad folk då ska tycka om dig?
Har du någonsin tonat ner dig själv — din kropp, din utstrålning, ditt uttryck — för att inte bli dömd av andra kvinnor? Eller känt dig obekväm när en annan kvinna är väldigt mycket i sin kropp, sexuell eller uttrycksfull?
Är det lättare att ta emot komplimanger om ditt arbete än om din kropp eller din sensuella utstrålning? Finns det en del av dig som längtar efter att vara mer fri i din kropp — men något håller igen?
Idag vill jag öppna dörren till något som kan vara så jobbigt att öppna dörren till. Och ändå gör jag det, för det är så viktigt. Det jobbiga och utmanande är enligt min erfarenhet många gånger biljetten till den frihet och kraft vi längtar efter. Först behöver vi se saker. Vi behöver känna dem. Och sen kan vi börja resan att läka.
På andra sidan finns allt det där vi drömmer om — friheten och glädjen i kroppen, friheten i sensualiteten och sexualiteten, djup kontakt med intuitionen och kraften.
Det är inte ovanligt att vi vill hoppa över steget med att öppna upp för det som skaver. Jag har gjort det många gånger! Tills min längtan blev för stor. Det finns en anledning till att så många kvinnor viskar till mig att de är nyfikna på allt jag gör, men att det känns läskigt. Att de ska göra det. Sen. När det känns rätt.
Jag har hört det i åratal. Och jag förstår det, för det är läskigt. Men jag har också förstått att den rädslan inte är slumpmässig. Den har en historia. Den sitter i våra kroppar av en anledning.
Vi har i årtusenden fått lära oss att vår sexualitet är farlig. Att en kvinna som äger sin kropp och sin lust är hotfull. Att vi ska vara lagom — inte för mycket, inte för lite. Och det budskapet lever kvar i oss långt efter att vi slutat tro på det intellektuellt. Det sitter i kroppen. I hur vi rör oss. I vad vi tillåter oss att känna.
Det är dags att förstå varifrån det kommer. Och vad som händer när vi börjar släppa det.