"Måste det inte finnas mer än det här?" Den frågan startade allt för mig. Jag hade ett bra sexliv med min man, men det mesta bara uppstod. Det var inget vi pratade om utanför de stunderna – jag tror ingen av oss kände sig riktigt bekväm med det. Kanske fanns där också en idé om att man ska vara lite försiktig, att det på något sätt skulle ta bort mystiken.
Vår sexualitet fanns i de stunderna, och den var njutningsfull. Men jag längtade efter mer – ett friare, mer lekfullt och nyfiket förhållningssätt. En expansion jag anade var möjlig. Inte bara njutning i stunden, utan något som verkligen kunde påverka mitt liv på ett djupare plan.
Det jag har lärt mig under alla år av utforskande är att det finns kollektiva anledningar till varför det kan kännas så läskigt att röra sig in i dessa områden. Givetvis finns vår egen personliga historia. Men många gånger är den nära sammanflätad med kollektiv programmering och normer. Det där som vi inte riktigt ser – som vi kanske tror inte gäller oss – men som ligger djupt begravt inom oss och påverkar oss omedvetet.
Jag önskar att jag hade vetat det tidigare, på en djupare nivå. För jag tror att det hade gjort det lättare att närma mig sensualiteten och sexualiteten om jag förstått att det inte var så personligt som jag gjorde det till.
Det finns kollektiva programmeringar som förklarar varför relationen till kroppen, sensualiteten och sexualiteten kan kännas så laddad för oss kvinnor. Varför det kan kännas obekvämt att omfamna sin sensualitet. Varför det kan kännas utmanande att nyfiket utforska sin sexualitet.
Det är inget fel på någon av oss – varken dig eller mig. Det har aldrig varit det. Det är dags att förstå varifrån det kommer. Och vad som händer när vi börjar släppa det.