Därför att de flesta av oss inte uppmuntrats att vara särskilt mycket i vår kropp. När vi är barn är vi naturligt i våra kroppar men ju äldre vi blir desto mer är det nästan som att vår uppmärksamhet ”trycks upp” i huvudet. Att tänka och göra har högre status i vår kultur än att känna och vara. 

Men det har inte alltid varit så. 

Ordet somatisk kommer från det grekiska ordet ”somatikos” och betyder ungefär den levande, förkroppsligade och medvetna människan. Det är upplevelsen av någon som lever i en kropp och att den kroppen är full av liv och medvetenhet. Sinne och kropp är inte åtskilda utan de är både del av det vi är, som vi kan kalla för Soma.

Företeelsen att separera kropp och sinne är relativt ny i den mänskliga historien. Mycket av separationen mellan kropp och sinne och kontroll över kroppen har sitt ursprung i religioner och patriarkala strukturer som verkat de senaste 5000 år. Att kontrollera kroppen inklusive sexualiteten och det som ansågs vara syndigt.

Under Upplysningstiden blev idéer om att sinnet är överlägset kroppen förstärkt samt tron att det som kommer från kroppen är smutsigt, primitivt och inte pålitligt eller viktigt.

Med tanke på den historien, som vi fortfarande bär spår av, är det inte konstigt att så många av oss saknar en djup förankring och kontakt med kroppen. Att vi saknar förståelse för vikten av att bebo vår kropp och kanske även känner rädsla för att verkligen känna våra känslor och det som händer i kroppen. 

Men för att känna oss hela som människor kan vi inte separera kropp och sinne. Vi är en levande organism: kropp, sinne, känslor, och själ. Själ refererar här till att det finns något som ger liv till kroppen. Du kan välja att kalla det för själ eller energi eller vad du vill. Men Soma är inte bara kropp och sinne. Utan inkluderar även mysteriet som håller oss vid liv, utan den skulle inte kropp eller sinne existera. 

Den här kursen (precis som allt arbete jag gör) grundar sig i Soma. 

Om vi inte inkluderar kroppen i relation till självkärlek stannar det lätt vid en idé. En tankeprocess, en övertalningsprocess där vi ska försöka tänka oss till/övertyga oss om att (vi borde) älska oss själva. För vi vet någonstans att det skulle vara bra. Det är en tröttsam process. Jag vet, jag har provat att älska mig själv från tanken. Och kanske har även du gjort det? Det tar mycket kraft och energi och det håller aldrig i sig. Det hamnar på ytan. Men sjunker aldrig ner på djupet. 

Om vi inte inkluderar kroppen i vår relation till livet så lämnar vi en stor del av hur vi interagerar med livet utanför vår upplevelse. Genom processen att komma tillbaka till vår kropp återtar vi faktumet att vi är hela och kompletta redan som vi är. När vi däremot inte är i kontakt med kroppen är det lätt att vi känner oss bristfälliga, snarare än hela och kompletta.

Det är också grunden till en fördjupad och ny form av sexualitet. Om vi lever i våra huvuden så missar vi en stor del av livet självt. Det som vi bara kan uppleva genom våra kroppar. Av den anledningen ger denna kurs en väldigt bra grund för den som vill gå vidare att fördjupa sig i njutning och sexualitet, men givetvis har den ett stort värde i sig själv. Att bebo sin kropp är grunden till all form av njutning inklusive mat och ätande, sexualitet, vara i naturen etc. 

Ju mer vi älskar oss själva och våra kroppar desto djupare, och mer djupgående sexuella upplevelser är möjliga.